Hemma igen!

Det känns mest skönt men också väldigt vemodigt. Nu är klockan lite efter tolv och idag har jag mest sovit. Jag hade bestämt mig för att gå upp i tid för att få jetlagen ur kroppen på en gång men det gick så där. Det kändes som om någon väckt mig mitt i natten, vilket ju var fallet även om jag sovit i 9 timmar. Så jag gick och vilade lite och vaknade tre timmar senare, fortfarande lite sliten i kroppen. Men nu ska jag attan i mig hålla mig vaken tills det blir kväll. Synd att det bara regnar och regnar, jag har ju verkligen längtat efter att gå promenad runt skogen här. Kanske får jag trotsa vädret och ta en sväng lite senare ändå.

Förmodligen kommer jag att fortsätta skriva lite här framöver.

Kram