Nu har jag bytt stilla havs playa mot insjöstrand!

Vet knappt vad jag ska börja. Men jag har just duchat varmt och sovit med AC. Det var två saker som tillfälligt gjorde livet lätt att leva (fast det är det ju nästa alltid här...).

Igår åkte jag alltså från Stilla havet (en bit norr om San Juan del Sur på kartan) till ön Ometepe i Lake Nicaragua. Det kändes lite som att komma hem till Eneby och Stora stranden efter att ha varit på Västkusten en vecka i augusti. Det är fortfarande varmt i luften, vattnet är inte salt och vågorna är hanterbara i storlek. En känsla av lite vemod hängde i luften efter som att det är ett säkert tecken på att sommaren snart är slut. Allt detta gör det ju bara så mycket bättre att tänka på efter som det ju i själva verket bara är April och jag kommer komma hem till Sverige redan innan sommaren ens har börjat! Toppen om jag får säga det själv!

Imorgon planerar jag att åka på någon slags utflykt här på Ometepe, jag vet inte riktigt var eller hur men jag tror att det är en plan som får utvecklas under kvällen och morgonen. En sak som är säker är att jag ska sova läääänge i morgon. I morste gick vi nämligen upp kl 5 för att bestiga den högsta vulkanen här på ön, den näst högsta i Nicaragua. Det gick så där för min del, jag mådde inte så bra och fick vända halvvägs. Nu mår jag bra och min diagnos är att jag drabbades av ett massivt blodsockerfall i kombination med för lite sömn, vatten och för mycket värme. Inte så kul att behöva vända men jag kan inte säga att jag sörjer så mycket heller. Jag har ju ändå redan varit på den högsta.

Hoppas allt är bra där hemma! Kramar Cecilia